Sådan mor sådan son

Min håriga son börjar likna mig allt mer och mer, hans största intresse är att kekulera (det vill säga vara lite planlös och i stunden), hans andra intresse är att sitta och stirra. Under våra promenader ägnar han en stor tid till att sitta stilla och med stora ögon och häpen min glo hämningslöst.

Det är inte diskret.

Han stirrar, skakar på huvudet så de långa öronen fladdrar och river upp gatudamm, ibland ser jag till och med hur han lyfter upp en tass och pekar på någon oskyldig person som råkar ha en intressant look enligt Olof. Det verkar som om han har en ganska bra syn och ingenting nytt går honom förbi.

Ensamma gamla män med stark spritlukt är hans favorit, då kan han göra avkall på sitt gloende och raskt hoppa upp i farbroderns famn. Sedan våldspussar och slickar han i en timme eller två. Ibland vägrar han lämna farbrodern varpå jag helt enkelt blir tvungen att ge kopplet till gubben och gå ensam hem.

Okej, ännu inte hänt, men antar att det bara är en tidsfråga.

 

5 svar på ”Sådan mor sådan son”

  1. Väl skrivet! Jag skrattade.

    Jag tror att den har någonting med hundarnas tämjande att göra. De första som gav vargarna mat var alkoholiserade grottmän. De bondade helt enkelt. Olof minns det genetiskt fortfarande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *