Systerskapet

Under hela tiden som jag arbetat med Kroppen och livet har jag känt ett väldigt starkt systerskap. Och ännu mera så nu efteråt. Så väldigt många kärleksfulla, givmilda kvinnor det finns runtomkring mig. Som delar mina texter och poddar, som berättar om det som de gillade, (och som ibland kanske lämnar osagt sådant som inte passade smaken så bra. Feedback är ju som bäst innan man redan fyllt blöjan, inte när lasset redan är i byxan. Nämen usch vilken metafor. Jag tar tillbaka den.)

Och jag kommer heller aldrig att glömma dem som hjälper mig. Ibland blir jag förvånad över varifrån kärleken kommer och från vilka håll den uteblir. Den uteblivna kärleken förekommer sedan som punkter i min svarta bok.

Nåneeej, till all tur glömmer jag oförrätter nästan innan de skett.  Tänker nästan alltid att folk nog inte menade illa, att det ser värre ut än vad det är, att hen hade en dålig dag, år, liv och så vidare. För så är det ju, folk som mår dåligt orkar inte alltid vara snälla.

Monika Pensar som hörs i avsnitt 1/8. Foto: Barbro Ahlstedt/Yle


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *