Körsbär i snön

Trots att jag ofta känner att jag underpresterar och inte fått tummen ur när det gäller 80% av mina projekt så har jag ändå lyckats få vänner som är mycket begåvade och och dessutom produktiva.

Jag har märkt att en del av oss som bara drömmer om att utföra stordåd men sedan inte vågar eller är för lata kan bli bittra och sura och sedan mest ägna sig åt att avundsjukt kommentera alla andras förehavanden. Jag har lovat mig själv att inte hålla på med det över huvudtaget utan istället fira alla som orkar skapa och göra. (Jag skryter nu tyvärr över hur fiiin mäska jag är, men det må nu vara hänt.)

Så ja, stor tur har jag då jag råkar ha så många skapande mänskor runt omkring mig. En av dem är Sanna Tahvanainen och nu är jag förstås motsatsen till objektiv när jag säger att hennes senaste roman Körsbär i snön är något utöver det vanliga, (men litteraturvetaren i mig håller med). Romanen är inte alls som jag hade tänkt mig, utan ännu bättre. Jag har vid sidan om följt med skrivprocessen och jag trodde att jag nästan hade läst den trots att jag egentligen bara hört om den. Så fel jag hade. Jag hittade nästan ingen mening som jag hade väntat mig att hitta och blev så glad. Jag älskar överraskningar. (Åtminstone litterära, kommer nu plötsligt på en hel del överraskningar jag inte gillar, exempelvis under läkarbesök.)

Men mitt egentliga ärende är att min kollega Vilhelmina Öhman gjorde en mycket fin intervju med Sanna och jag rekommenderar den verkligen.

En del av intervjun finns också på arenan om man börjar lyssna ca 42 minuter inne i klippet.

Hej!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *