För mycket

Hörni jag vill inte att ni skall känna er pressade och stressade över att det hela tiden händer så mycket här. Jag förstår att ni kanske själva börjar känna er otillräckliga och helt enkelt dåliga då ni ser hur jag bara levererar guld här dagarna i ända.

Nej skall jag vara helt ärlig så är jag alltid lika besviken då jag går in här och igen ser att det inte hänt något alls. Det är som om jag inte fattar att det borde vara jag själv som åstadkommer något.

Så nu en viktig fråga, önskar ni

-höra mera om Olofs kackande?

-att jag berätta mera om mina nya rekord i gymmet?

Som ni ser finns det tydligen bara två alternativ. Vet ni, jag upplever att jag hade en fas då jag var lite rolig, men det är ju helt borta. Hur fan blir man rolig? Fast å andra sidan lär det vara helt ute med att (försöka) vara rolig. Åsikter är valutan som gäller, eller är det något annat?

16 svar på ”För mycket”

    1. Jag läste din blogg nu! Blev igen förvånad över hur mycket kul du hunnit med! Skall skriva lite mera om Olof, han är så aktiv.

  1. Kackajuttun (oavsett vem utfört dådet) är ju alltid uppiggande! Också roligt att höra om vardagsbestyr,hederlig uppräkning om vad man gjort under dagen- och vad man äitit- är intressant (obs, menar detta ärligt!)

  2. Jag, Beat-nikki, tycker att risken att man BRÄNNER sig UT är ganska stor om man börjat skriva blogg om sig själv. Det finns bara ett antal saker (X) som man vill avslöja om sig själv och ett antal saker (Y) som man vill hålla i skymundan, och då händer det så att ekvationen Z = X – Y ibland blir krånglig eller börjar gå på minus.

    Ett bättre alternativ är att skriva om något som inte sinar ut, som finns utanför en själv och som man har ett intresse för.

    T. ex. kaffe och alla platser där man kan dricka det förmånligt eller gratis på stan och jobbet (Om Man Får Vara En Aning Banal.)

    Själv började jag skriva blogg först efter jag hade samlat på ett års förråd av ämnen. Numera lottar jag ut vilket ämne är Denna Veckas ämne och alla nyare frön, idéer och tankar skriver jag som de senaste tillägg på idélistan. På det viset sinar min lista aldrig ut och det undermedvetna har tid att utveckla ”blixtar” från forna månader, veckor och år. Med denna metod blir t.om. själva texterna rätt så smidiga utan ansträngningar.

    Gör som grekerna Sokrates och Aristoteles och intressera dig för och fokusera på något bortom det uppenbara i din omgivning (hundbajs). Lektyr som du läser kan ge många tips.

      1. Nu hade jag tid att återkomma till saken.

        Oj voj, min blogg är så nördig att INGEN faktiskt behöver läsa den. Jag skriver mer för mig själv än för någon annan. I vått och torrt. Skrivandet är, liksom, terape-f-tiskt.

        Men om jag får spinna vidare tankar om predikamentet ”Vad i Hel…singfors Borde Jag Skriva Om?”, så tycker jag att man borde spara för framtiden de stunder då man har en s.k. ”kela” (= spole, rulle). Ordet brukade bara vara ett verb (’kelata’), men substantivet (’kela’) följde på. Jag ger ett exempel från det verkliga livet.

        Jag fick lust att gå på gym för några veckor sedan, och efteråt i ställets bastu började jag plötsligt fundera på hur ofta nordamerikanska rockstjärnor faktiskt gärna kultiverar en image om sig själva som SERIEFIGURER. Det hela började med Monkeees på 60-talet, och fortsatte senare på 70-talet med Kiss, förstås, och Alice Cooper, medan på 80-talet härjade ZZ Top fritt med sina skägg. W. Axl Rose sade att Slash påminner honom om ”en seriefigur” (och Slash tyckte att Axl påminde honom om ”Ajatollah Khomeini”), varefter vi fick Marilyn Manson, Insane Clown Posse och Slipknot på 90-talet — och Kiss igen. Listan kunde vara ännu längre. I Europa händer samma kanske mera sporadiskt (med Lordi et al.). Jag tänkte på allt detta i bastun. Om jag hade haft penna & papper, skulle jag ha skrivit ner anteckningar. Men jag minns det där vagt fortfarande (och kan berätta om det).

        En ”rulle” är fortlöpande, sammanhängande tankar kring ett ämne. Man kan dra slutsatserna senare när det verkligen behövs. Poängen är att man kunde spara, behålla och sätta i förvar sina ”rullar” (som om de var Super 8-mm hemvideor, fast fokuserade på inre visioner) och ta dem fram när man behöver ett ämne för ens blogg. Om man skriver en och en halv ruta text, då räcker en sådan rulle för ändamålet säkerligen.

        Kanske lärdomen här är att man bör basta en gång i veckan.
        😉

        1. Jag sparar också rullar! Men jag använde dem oftast till annat skrivande än bloggen. Bloggen är mera bara som en dagbok som de närmaste kan kolla om jag inte svarat i telefonen på några veckor/månader. 🙂

          Obs. Gillar dina bastufunderingar, bastun bör du onekligen besöka regelbundet för maximal renlighet och kreativitet.

Lämna ett svar till Anne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *