Vargtimmen

Den här saken har jag tänkt skriva om länge och nu är det dags. Alla jag berättar det för blir om nu inte glada så åtminstone lättade.

Många vet det redan, men kan ju vara bra att få höra det igen – Ifall du vaknar på natten där kring fyra- fem tiden skall du göra allt du kan för att INTE tänka. Och framförallt inte KÄNNA. Och om du inte kan göra något annat än just då som kom ihåg att inget är riktigt sant just där fyra-tiden på natten.

Eftersom serotoninet i hjärnan sjunker under natten och oftast är som lägst just i gryningen så kommer ALLTING (också roliga saker) kännas omöjliga, svåra eller rent ut sagt helvetiska just då.

Detta visste redan de gamla skogsgummorna och därav namnet vargtimmen.

Den falska rosen

När det blev nytt år, ja det var ju inte helt nyligen, bestämde jag mig för att föra loggbok över mitt läsande. Kanske främst eftersom det kunde vara till nytta vid planeringen av den årliga bokvakan på Yle Vega.

Men gjorde jag det?

Nej, och nu har jag antagligen läst 40-50 böcker utan att riktigt komma ihåg flera än den jag läste igår, nämligen Den falska rosen av Jakob Wegelius. Boken är en fortsättning på Legenden om Sally Jones och Mördarens apa och den här var ungefär exakt lika bra som de två tidigare. Nu vill jag rekommendera den till alla och tacka Kugge som fick mig att ta tag i den här igår!

Sally Jones-böckerna är barn- och ungdomsböcker, men jag undrar för hur små barn man vågar läsa dem? Ni som läst vad säger ni? Jag tänker att det beror på barnet men kanske från åtta år och uppåt.

Gammal bild från 4.5.2020. Eller det är ju inte så länge sedan men känns som om det gått minst tre år igen.

Behandlingshemmet

För några år sedan gjorde jag en kort serie om min tid på ett behandlingshem i Sverige. Varje vår och försommar tycker jag att det är extra många föräldrar som kontaktar mig och ber om hjälp för hur de skall klara av situationen med ett barn som fått en ätstörning.

Jag kan förstås inte hjälpa på annat sätt än lyssna på situationen. Det är egentligen allt jag kan göra, plus att jag kan berätta om hur det gick till när jag blev frisk, och det kan ju vara hoppfullt för någon. Sen vet jag att hoppet ofta är det som gör mest ont, men vad skall man göra, finns inte så många andra alternativ än att ändå hoppas.

Så här hittar man alla fem avsnitt, lyssna gärna och dela med dig om du tror att någon du känner kan ha nytta av serien.

https://arenan.yle.fi/1-4362162

Och sen finns det en splitterny podd på Yle som heter Min galna mamma. Det första avsnittet finns ute och det är verkligen fint, så ärligt och så mycket kärlek mellan mor och dotter, Heidi Finnilä och Vivi Vesterinen. Rekommenderar.

Bloggen sist

Bloggen kommer alltid sist på min prioritetslista, kanske för att det inte är något jag måste göra, utan något roligt jag bara gör för min egen skull.

Nå, efter idag har jag lite mera chill på jobbet, så att jobbet ryms där inom normal tid och med ordentlig lunch också. Gör förstås fortsättningsvis kulturens IG-live, MEN, ryktet säger att en av mina absoluta programledarfavoriter kommer att börja hoppa in ibland, med start redan nästa vecka.

Dagens IG-live sparades som IG-TV av någon intressant anledning. Ni hittar där i flödet. Hade med mig Rosanna Kulju som jag älskar.* Visste ni att hon pratar flytande svenska?

Tipsa gärna om andra gäster, gärna såna som är lite åt kulturhållet, men inte ett måste.

*Otroligt vad det alltid ska användas starka ord.

Mera energi

Varje dag tänker jag på alla som är hemma med små barn nu, eller äldre barn, eller med någon som behöver extra vård. Jag tänker på hur tungt det skulle vara, speciellt om man hade heltidsjobb vid sidan om. Och hur tungt det vore om man inte hade ett jobb och därför måste oroa sig över sin och familjens försörjning.

Ändå hoppas jag att det är okej om jag berättar att jag själv har det bra just nu. Jag märker att jag har lite mera energi än vanligt och jag tror att det beror på att jag som introvert inte behöver träffa så många IRL hela tiden. Det tokiga är att jag ju valt ett jobb som är extremt socialt, ett jobb som gör att jag ofta träffar människor och verkligen möter dem på djupet – ibland flera gånger per dag, exempelvis i form av djupintervjuer och samtal utanför intervjuerna.

Men, jag är tacksam över jobbet, vem vet hur mycket mindre jag hade upplevt om inte mitt arbetet hade tvingat mig ut i livet. Jag minns att jag lärde känna min första hemstad Borgå, först när jag började jobba på Borgåbladet. Plötsligt var jag ute i varje hörn och deltog i precis allt!

Me det sagt, jag är tacksam för varje dag just nu, samtidigt som jag gör allt jag kan för att hjälpa de som har det tungt . Jag är glad över att jag just nu har ork till det, inte ens våren gör mig ledsen, så som den brukar.

Foto: Vanessa Forstén för Svenska Yle

Fast vet ni vad, inte heller förra våren gjorde mig ledsen! Nu hoppas jag bara att jag inte plötsligt faller ner i ett svart hål, som ett straff för att jag skröt och höll på med hur bra jag har det. Jag skall aldrig glömma den gången jag i en tidningsintervju berättade om hu ”Yogan gör mig så gott, varje gång jag rullar ut mattan är det som att åka iväg på en resa”. Samma dag som jag såg artikeln publicerad började jag avsky att yoga.

True story.

Rutiner

Mina dagar har aldrig varit så inrutade än nu, nej det stämmer väl inte, men varje (var)dag kl 12 är det insta-live på @ylekultur och det är roligt med åtminstone en rutin som alltid är, oberoende om jag har lust eller inte.

En annan rutin är att klockan alltid ringer 7 på morgonen vilket gör att jag får en lugn morgon, sedan pågår jobbet 10-18, har börjat en ny grej och det är att det är FÖRBJUDET att jobbat efter kl. 18.

Skulle gärna införa fredagsbastu också, men det tycks aldrig bli av.

Hittade i arkivet

I dag hittade jag ett väldigt märkligt klipp. Frida Lindholm hade en serie som hette något i stil med ”En dag som…”, av någon outgrundlig* anledning ville jag visa mig osminkad och så slapp som möjligt.

Allting i videon, förutom Frida, är så fult att det är obegripligt, men annars är det mesta som förr trots att det passerat åtta år.

https://areena.yle.fi/1-1754918

*Nej jag minns nog vad jag tänkte, att jag hellre ger en sämre än en bättre bild av mig själv. Jag tänkte att vi alla mår bättre när det inte är så snyggt och polerat hela tiden.

JOM0

En bra sak just nu – JOMO istället för FOMO. Joy of Missing Out. Brukar vara bra på det annars också, men nu just känner jag det konsant. Hur skönt det är att bara få vara hemma och veta att man inte missar Livets Bästa Happening.

Ny vecka, nya trick

Världens äldsta rubrik, men låt gå. Klockan är snart åtta på måndagsmorgonen och jag dricker kaffe. Skall just hoppa i badkaret. Arbetet börjar först kl. 10 idag och det är hemmakontoret som gäller. Går ändå alltid ut en sväng innan jag börjar jobba, det får symbolisera min vanliga promenad till jobbet.

Under veckoslutet underhölls jag av Tiger King på Netflix. En otrolig story med karaktärer både större och mindre än livet. Vad jag älskar mänskor som inte är rädda för att vara för mycket, som bjuder på show och tar i så att byxorna spricker.

Jag har aldrig ogillat Nirvana, tvärtom, men jag minns när jag var på en spelning och Curt Kobain stod, nej satt, och möglade på scenen framför mig. Smutsigt hår och ryggen nedböjd och jag tänkte att det där vill jag inte se på, det där är ju som att se precis vem som helst från Finland som sitter och surar. (Det var elakt, jag vet ju att han var deprimerad så hatten av för att han tog sig upp på scenen.)

Tiger King sitter inte och stirrar i golvet, nej, han underhåller. Hundra poäng för det. Och ja, den här typen av entertainers vill man kanske inte ha i sitt riktiga liv, men nog på skärmen några timmar.

Lunchsällskap för alla

Nytt för denna gång är att jag i dessa ”special times” sänder insta-live på @ylekultur varje dag kl. 12 finsk tid. Som lunchsällskap speciellt för alla som är isolerade helt solo. Tänkte också vara med nu på helgen.

Och bäst av allt sändningen sparas i minst 22h och frågor kan man skicka när somhelst, t ex som DM eller varför inte här.

Konceptet är enkelt, först äter vi lunch, sedan diskuterar vi.

https://www.instagram.com/ylekultur/