Älskade vänner

Mina bästa vänner är vansinnigt bra typer, de är sådana som kanske bor på andra sidan jorden men ändå känns nära. De är stöttande, roliga, intelligenta och humoristiska. Humoristiska är nog på plats ett och sedan snabba huvuden. Den där snabba, flexibla tankevärlden är viktigt.

Många har bilvit besvikna på mig för att jag har så litet behov av att umgås, med vissa vänner har vi fått till stånd någon form av kompromiss, med andra har vi mer eller mindre gått skilda vägar. (Har dock aldrig gjort slut med en kompis, som tur har jag bara varit omgiven av snällisar. Jag antar att det är ganska sällsynt.) Och sedan finns det förstås några som är precis som jag, såna som känner sig kvävda om det börjar ställas för mycket krav.

Själv har jag svårt med skuldbeläggning. Finns det någon som gillar det annars? Eller varför håller man på med det? Jag menar något i stil med, varför ses vi aldrig, du säger alltid nej och jag vill ju ses hela tiden. Det är år och dagar sedan vi sågs senare, höh, vi måste träffas snart osv. osv. 

En del tror att man bara för att man gillar någon vill ses hela tiden? Eller okej, konstigare saker har man väl hört, men, men. Medan jag skriver detta inser jag att det kanske är jag som tolkar det som skuldbeläggning, att det kanske bara handlar om att någon helt enkelt vill ses. Jag får jobba på det där ännu lite till.

Det sägs ofta att en viktig skillnad på introvert och extrovert personlighetstyp är att extroverten laddar batterier i sällskap med andra och introverten laddar bäst ensam hemma. Så är det för mig. Det här gör att jag värdesätter mina vänner högt eftersom de fortsättningsvis vill vara vän med mig trots att jag säger nej väldigt ofta.

Så tack mina vänner! Var ni än finns, ni är guld.

Photo by Joakim Honkasalo on Unsplash

Snart vår

Jag känner på riktigt att det snart är vår. Ju äldre jag blir desto snabbare går åren och det är inte alls bara en dålig sak. Ofta tvärtom. Jag kommer att njuta så av våren i år, att kunna gå ut med Olof utan att måsta hålla på och klä på och av sig i flera timmar varje dag.

Den här tiden förra året höll jag på och planerade för min NYC-vistelse. Känner mig lite nostalgisk, fast fasen så kallt det var hela mars där. Ujuj.

Helst skulle jag nog nu ligga på en strand åtminstone en vecka, kanske två. Den här bleka årstiden är verkligen inte bra för varken min själ eller mitt utseende. Jag ser ut som någon som legat i ett badkar några veckor på raken. Men har inte råd, plus att det känns bra att inte flyga.

It´s a boy

Här händer inte mycket, livet handlar mest om jobb och Olof just nu. Olof har äntligen börjat kissa som en kille. Detta är en stor sak eftersom killkissandet betyder att han inte lägre dränker sina fötter* varje gång.

På jobbet har jag ett stort skrivprojekt på gång, får hålla på med det ännu i februari, i mars börjar jag redan med annat.

*tassar heter det ju.

Äntligen

Inte tog det mig mera än kanske fem år att skaffa en egen sida. Sån är jag, saker tar ibland lång tid. Andra gånger går det snabbt, snabbare än snabbt.